28/9 2005, Juve-Rapid Wien 3-0

Ris och ros till en egoistisk Zlatan som dock äntligen gjorde sitt första mål för Juventus i Champions.

(uppspelet till första målet)
...Den som satte igång uppspelet och la bollen vid Zambrottas fötter var Ibrahimovic, som bekräftar att han just nu är större som framspelare än målskytt. Bara från hans fötter kommer de enda dribblingar som lyckas rucka på det välorganiserade försvaret i Rapid, också på grund av att varken Nedved eller Camoranesi hade en stor kväll.

Suverän som organisatör men när Zlatan ger sig på att försöka göra mål gör han mest bort sig. Symptomatiskt är en kontring i andra havlek där svensken ignorerar Mutu och framförallt Del Piero, helt fria på sina kanter, slösar bort möjligheten och får ta emot skäll från både Capello och Del Piero (för en gångs skull på samma våglängd). Någon typ av ironi, två minuter senare kommer en möjlighet med Del Piero i huvudrollen, som för att visa hur man ska agera som lagspelare, serverar bollen på silverfat till Zlatan, men han skjuter rakt på målvakten. Inget att göra.

Det hett efterlängtade målet kommer efter en kontring av Mutu som springer igenom halva plan och själv sätter dit den. Det är slutligen kompisen Nedved som ger Ibrahimovic den vinnande bollen, som med en högervolley skickar in sitt första mål för Juve i Champions. På så vis, i slutändan - ära åt alla. Till Del Piero som uppnår 100 matcher i europeiskt cupspel, till Trezeguet som närmar sig Platinis målstatistik i Juvetröjan och för Mutu som gör sitt första mål i juventuströjan.

Betyg, 6: Han vill absolut sätta dit sitt första mål i Champions för Juve. Han provar från alla håll och kanter och misslyckas gång på gång. Otroligt misstag helt ensam med målvakten på framspelning av Del Piero. Sen, 5 minuter från slutet, kommer äntligen målet som bryter den långa måltorkan (hans sjunde totalt i Champions).