Brugge-Juve 1-2, Champions League

Gazzetta dello Sport den 15 september 2005

Även detta nummer ger mycket bra kritik till Zlatan för hans insats som framspelare och betydelse för Juves anfallsspel. Några utdrag:

Sid 2:
Vi må vara färgade av vår tillhörighet men det är sällan man ser ett lag skapa så här mycket och visa upp en sådan vacker fotboll. Ibrahimovic, i vissa lägen, monumental, omringad av belgare som likt lilleputtar försökte få ner jätten med en massa småtrådar. Med lite mer av effektiviteten vi såg mot Empoli hade den här matchen slutat i tvåsiffrigt.
----
I början av andra halvlek när Ibrahimovic förödmjukar De Cock gång på gång, med sina dribblingar får man nästan lust att vända sig till larmnumret för Telefono Azzurro: det finns ett barn som behöver skydd (typ rädda barnen i Italien).
----
Zlatan återvänder på plan fast besluten att lösgöra sig från de tunna trådarna som Lilliputtarna har fäst på honom och han får en frispark som Nedved förvaltar väl, till 1-o.

Betyg: 7
En första halvlek som altruist och en andra halvlek som egoist (ingen negativ innebörd i detta sammanhang, reds anm.). Han börjar med att servera bollar till höger och vänster, till alla hans lagkamrater: Nedved, Trezeguet, Camoranesi och Vieira (genom en klackning). Hans små dragningar i första halvlek är förtrollande och samtidigt effektiva, när han lyckas att vända upp finns det ingen som kan stå emot. Det är han som skapar Juves frispark till 1-0. När publiken börjar busvissla blir han lättirriterad och börjar spela lite mer för sig själv. Men han är helt lysande när han stjäl bollen från De Cock på vänsterkanten och går in i straffområdet genom att dribbla sig genom två motståndare, avslutet blir lite för högt. Förutsägbar dock när han försöker med distansskott och slarvar när han missar avslutet på Zambrottas fina passning. Han lyckas inte göra mål, inte heller på ett bra läge från mycket nära håll i slutet av matchen.