Ja, jag accepterar nördstämpeln. Jag kan bara inte bespara en enda rad i huvudartikeln om Zlatan i Gazzetta Dello Sport från igår (måndag). Det är ju trots allt historia som skrivs. Första artikeln efter första matchen i Serie A. Det här är poesi, skriven, inte av en svensk, utan en italiensk journalist i landets största sporttidning. Låt oss hoppas att denna saga fortsätter.
av Luca Curino (Gazzetta dello Sport):
På muren som omgärdar Rigamonti (Brescias arena) finns en text skriven med tuschpenna: "Fotboll utan Baggio är en himmel utan sol". Himlen var täckt av moln i Brescia igår eftermiddag, på morgonen hade det till och med regnat. Men i början av andra halvlek när Zlatan Ibrahimovic gjorde entré kom solen fram. Och de få gnistor som sågs av klass, som om någon ville kompensera förlusten av Baggio här på denna plan, kom från svensken, trots att han fortfarande inte är integrerad i de svartvitas rörelsemönster. En aspekt ännu mer oroande när man tänker på det - för motståndarna vill säga. Därför att när den dagen kommer, efter ytterligare någon träning, när Ibrahimovic är helt införstådd med Juventus spel kommer potentialen, vilket man redan såg igår, inte att kunna resultera i något annat än hänförande.
Man såg det direkt, vid första bollkontakten, som en biljardstöt. Zlatan tar emot en passning från mittfältet, får Almeyda i hälarna, gör bort honom med en pass som faktiskt går över argentinaren. På Rigamonte hörs ett unisont "ohhh!" av förundran. Ibrahimovic är som en ö utan förbindelser med fastlandet: när något kommer i hans väg skapar han på egen hand. Så händer något, på passning från Nedved då han går direkt mot målet, men dribblar ett ögonblick för länge och blir upphunnen precis vid skottögonblicket.
Den efterföljande händelsen kapitaliserar Zlatan dock till fullo. Han springer sig fri på vänsterkanten, får med sig Di Biagio, fram till detta ögonblick obefläckad insats. I samma rörelse får han även på sig Mannini. Situationen verkar vara låst, men istället genom en snabb dribbling och rörelseförflyttning kommer han loss från de båda, öppnar upp lite yta och skjuter ett högerskott.: bollen nuddar låret på Martinez och går under Castellazzi, in i mål. En glad Agnelli reser sig på läktaren och åtföljd av tre livvakter återvänder han till Torino: han har sett det han hoppats få se. Och medan alla lagkamrater utom Buffon springer för att krama den nyanlända, hörs från kurvan för första gången kören: "Ihrahimovic, Ibrahimovic". Intrycket är att vi kommer att få höra det här ofta.
Det räckte med 24 minuter och fyra bollar för att Ibrahimovic skulle göra sitt första mål i Serie A. Luciano Moggi hade anmodat honom att vara mer konkret/direkt än han brukar få vara i Holland och Zlatan lyssnade direkt. "Han var duktig på att röra sig och att försöka gå på skott, säger Capello. Hans mål kan verka vara en målvaktstavla men det var inte lätt att ta den bollen. vi visste att han är en stor spelare och det är roligt att han har kommit till Italien, inte bara för oss men för hela den italienska fotbollen. Han har redan visat att han kan anpassa sig på ett bra sätt till Juventus fotboll." Om sanningen ska fram, Ibrahimovic har efter endast två träningar inte anpassat sig på något sätt, men just med detta i åtanke gör det honom ännu mer lovande. "Ge honom tid och ni kommer att få se, utlovar eller kanske hotar Pavel Nedved hans stallkompis. Vi har köpt en champion/outstanding (fuoriclasse)." Sexton miljoner väl spenderade. Mycket väl spenderade. Men det är ömsesidigt. Vid utgången efter matchen säger Zlatan övertygad: Jo, jag har gjort rätt val. Juventus är precis som jag förväntade mig: ett jättestarkt lag med många champions som spelar med stor beslutsamhet. Tillsammans kan vi få uppleva många roliga stunder. Allt är helt fantastiskt, jag har till och med lyckats fira min premiär med ett mål. Men jag vet att jag kan mycket bättre än idag, när jag har anpassat mig bättre till Juventus spel."
Som planerat kom Ibrahimovic in efter pausen i stället för Trezeguet: en "stafett" som vi kanske får se även i Amsterdam, mot laget han spelade med bara för två veckor sedan. Svensken har redan utlovat att om han gör mål kommer han inte att fira målet. Det borde betyda en mycket stor självkontroll eftersom det i själva verket förmodligen finns en mördande vilja att göra ett mål på Ajax på den här fantastiska stadion som han började sin internationella karriär.
---
Ronald Koeman behöer det inte. Han är redan nedbruten. Framförallt eftersom han inte fick något i utbyte. Och Ibrahimovic ersätter man inte. Han är unik, lite som Van Basten för sina fysiska förutsättningar och teknik och lite som Ronaldo för sin blick för spelet. Han själv säger bara: Jag är Zlatan.
Det första som gör intryck är hans fysik, dom där 1 och 93 centimeterna med låg tyngdpunkt som vid sidan av Adani (back Brescia, inte direkt en av dom sju dvärgarna) står ut rejält. Det andra är hans vighet och snabba ben, extraordinär för någon av hans storlek. Det tredje är hans personlighet, visad igår på planen genom att han tog tag i spelet själv och skapade på egen hand. Det sista men inte minst viktigt är hans teknik - i Brescia var det inte Ibrahimovic huvudspel som var framträdande, något som han också kommer att ha nytta av. När han är införstådd med hur Capello tänker. När han förstår hur han ska röra sig och hans lagkamrater förstår hur de ska röra sig med honom, då kommer hela detta paket att att multipliceras mångfaldigt i fördelar för Juventus. Må alla italienska försvarare förbereda sig: ett mycket hårt ben har kommit (en hård nöt att knäcka).
